Agility erfarenheter


Egna erfarenheter med Tyra

Nedan är några erfarenheter som jag har gjort under tiden jag har tränat med Tyra. Tror nog en hel del av det passar även in på andra hundar.

Motivation – kroppsspråk - variation

Tyra är en Rhodesian Ridgeback och som de flesta RR är motivation det allra viktigaste i träningssammanhang. En RR gör inte något som den inte ser någon mening med. Det betyder inte att det är svårt att lära en RR, tvärtom! Den lär sig saker och ting väldigt snabbt så länge föraren är tydlig i sina signaler. Inlärning ska ske i korta sektioner, annars tröttnar de väldigt snabbt. Eftersom en RR är väldigt glad i mat är detta en i högsta grad en bra motiveringsfaktor.

RR är signalkänsliga hundar. Visar snabbt vad de menar om saker och ting. Det är just det sistnämnda som Tyra har lärt mig. Hon har lärt mig mycket om hundspråk, dämpande signaler, stress med mera.

Man repeterar inte ett moment mer än ett par gånger med en RR. Tyra och som jag har förstått gäller RR generellt tröttnar väldigt snabbt på att göra samma sak om och om igen, oavsett belöning. Samma sak om jag lägger övningen på en för hög nivå, då får jag höra det! Så variation i högsta grad och att man lägger upp träningen så att hunden alltid lyckas.

Korta repetitioner – om sekvensen utförs korrekt, avslutar jag med det. Om Tyra gör fel måste jag göra sekvensen enklare så att hon klarar den nästa gång!

"Små kombinationer tillfredsställer hunden, hela banor tillfredställer föraren"

Tyra sjunker väldigt om hon märker att hon misslyckas (hon ser det på mig!). Så jag måste låtsas som ingenting annars får hon lätt en ”shut down”. Det betyder jag måste vara tydlig i mina kommandon, rörelser. Hon får inte märka att hon egentligen skulle ta hopphindret till vänster istället för tunneln rakt fram. Utan vi fortsätter som ingenting har hänt, det är ju självklart jag som har missat i att ge riktig kommando.
KOM IHÅG – Hunden gör aldrig fel. Det är alltid vi, förarna, som gör fel.

Mitt humör är också en viktig faktor. Tyra, signalkänslig som hon är, märker snabbt om jag är irriterad, stressad eller helt enkelt inte helt med. Då är det inte mycket att göra, om jag inte klarar av att lämna jobbproblem på jobb så har jag ingenting på träning att göra. Om jag mot förmodan drar på träning bör jag inte ha för stora förhoppningar för Tyra ser faktiskt ingen poäng med att träna så länge jag inte ger henne 200 %!

Belöning – leksaker

Har lagt ned lite tid med att finna ut vad som motiverar Tyra mest i form av belöning. Mat är ju den bästa belöning. Men vad med att kombinera mat och leksak i ett! Köpte några leksaker via Internet och där hittade jag en tuggleksak av stark nylon med kardborr band där man kan stoppa in godis. Samt en söt liten pip anka där man kan göra detsamma. Detta blev en succé. Det första jag gjorde var att lära henne att det bästa är att komma till mig med leksaken eftersom det är jag och bara jag som kan öppna leksaken och få ut godiset. Detta lärde hon sig ganska snabbt fast det var/är frestande in emellan att försöka lite själv. Dessa leksaker använder vi bara i träningssammanhang.

Belöning – godis

Annan sak jag har lärt, som egentligen är självklar, är att inte fumla med godis. I början hade jag godis i en plastpåse i en ficka. Det tog lååång tid att få fram godiset och det var väl ok för då skulle Tyra få godiset, men sen skulle denna plastpåse ned i fickan igen. Då tappade Tyra intresset….ja det skulle inte mer till. Nu har jag godis antingen löst i en ficka på sidan av byxorna eller i en magväska eller inne i leksaker.

Men detta med godis är intressant. Eftersom Tyra är så glad i mat, trodde jag i början att då kan väl nästan vad som helst duga. Korv måste ju vara praktiskt och bra som godis. Visst, jag hade korv med i början, nästan varje gång. Gissa vem som tröttnade på korv? Jepp, variation! Det är bara att öppna kylskåpet och plocka. Det allra bästa är dock matrester. Det är något med mat som vi har ätit…..Men barnmat i burk har också varit på tapeten och det var populärt. Men variation är nyckelordet här också!

Planera träningen

Detta är också något som är ganska självklart….Jag måste ha en klar bild över vad jag ska träna innan jag går ut på banan med Tyra. Jag kan inte stå på banan och lista ut vad vi ska göra, för då sticker hon antingen iväg till någon som är roligare än mig eller stänger av sig helt (shut down). Och det är så enkelt att briefa det man ska träna på! Träningen kan då bli kortare, mer intensiv, Tyra är nöjd och vi har båda fått mer utav träningen

Före/efter löpetid samt inbillad dräktighet

Tyra beter sig ganska annorlunda under denna tid, hon är helt klart känsligare, mera var och har inte helt lust alltid att göra det jag ber henne. Detta måste jag bara respektera och inte kräva särskilt av henne i träningssammanhang under den tiden.

Annan träning

Vi började klickerträna i vintras. Detta öppnade nya vyer för oss. Tyra och jag har alltid drivit med små tricks. Men med klicker gick det så mycket fortare och smidigare. Och det viktigaste av allt Tyra älskar det. Att använda klickern i agility, så som vid uppvärmning har fungerat vädligt bra. Men om jag ser minsta lilla antydan till att hon börjar sjunka inne på banan när vi tränar så tar jag fram klickern och ber henne göra några tricks, som snurra runt, gå baklänges osv. Så vips har hon glömt - vad det nu var - och är tillbaka med ivern.

Bronsemerke

Den 14 juni arrangerade vi bronsermerkepröve i Asker Hundeklubb. Vi klarade provet med glans! Kändes som vi (läs jag) gjorde allt riktigt efter konstens alla regler. För det första var jag avslappnad, och tänkte väldigt på den sista träningen som hade gått så bra.Vi gick igenom banan grundligt och när jag såg banan tänkte jag att denne passar oss, vi har stor möjlighet att klara detta. Värmde upp Tyra och tränade kontakt i god tid. Lekte också en hel del med den nya tuggleksaken i nylon. Försökte leka mig fram till start men hon ville mycket hellre hälsa på alla i sin väg…..Blev lite orolig när hon precis innan vi startade upptäckte en hjälpare på sidolinjen, var nästan på väg till denne. Men vi startade och vips flög hon över alla hinder utan att varken riva eller missa kontaktfel. JAG knotade i slalomen så vi fick 5 fel där och JAG missade sista hopphindret för att jag var så glad över att inse att vi hade klarat det att jag sprang lite åt sidan så Tyra följde naturligtvis efter mig! Rättade upp det så det var ingen skada skedd.

Slutsats

Aldrig ge upp. Har inga särskilda planer på att börja stor konkurrera. Mitt mål har varit att Tyra ska ha det GØY! Det har vi och vi har uppnått ett av delmålen och det var bronsemerkeprøven. Nästa mål är…..tja vi får se. Just nu är vi väldigt nöjda som det är.

En artikel om att"Trene med Rhodesian Ridgeback måste läsas! Man behöver inte ha en RR för att läsa den.....


Tillbaka till agility dagboken